Resebloggar från Travellerspoint

Kangabangas, solsting och surfbrädor i huvet

sunny 27 °C

Sitter för tillfället nergosade i en soffa och mumsar i oss choklad. Har ätit BBQ ikväll som vi tillagade här på hostelets fräcka monstergrill. Kangabangas (kängurukorv), majskolvar, guacamole, BBQ-sås (drömgött!) och sallad. Det var såååååå gott efter en dag med alldeles för lite mat.

Tillbringade dagen på stranden och fick privatsurflektion av en kille vi träffade på hostelet som erbjöd sig att lära oss lite. Det var skitkul men ungefär lika svårt. Malin lyckades faktiskt ställa sig upp på brädan i några sekunder, Mia nöjde sig med att stå på knäna. Stackars Natan fick dåligt samvete när det allra första han gjorde var att kasta in Malin i en lite för stor våg vilket resulterade i en dubbel saltomortal med tvist och en srufingbräda i skallen. Men sen gick det bättre, mindre vågor = bättre vågor. För huvudet iallafall.
Efter allt surfande hade Mias skalle fått lite för mycket sol och för lite mat och vätska, några timmars solsting blev resultatet. Men nu är hon fit for fight igen! BBQ gjorde susen. Och chokladen.

Noosa_002.jpg2Noosa_006.jpgNoosa_011.jpgNoosa_009.jpg
Mia in action!

Imorgon ska vi fylla på vår dessa-djur-har-vi-sett-lista, vi ska till Australia Zoo, Steve Irwins zoo. Bla väntar en Croc show! Som vi har laddat för den. Ända sen den där crocsafarin vi var på i Cairns.

Insåg också idag att vår Asien-rutt kanske blir ändrad. Får väl se vad som händer de närmsta veckorna, hoppas vädergudarna är på vår sida. Men Bali eller Malaysia funkar nog det med.

En random känguru som vi stötte på nånstans mellan Hervey bay och Noosa
Noosa_006.jpgNoosa_004.jpgNoosa_001.jpg
De fräcka bussarna som vi spenderat ett antal timmar på

Puss puss på er i kylan

Författat av Malin-Mia 19:11 Arkiverat i Australien Kommentarer (2)

Fraser Island del 2

Att resa med barn

sunny 27 °C

Herregud. I vårt framtida yrke kommer vi ha stor nytta av att ha träffat olika personlighetstyper. Det har vi gjort nu. På briefingen kände vi att jo, det kan nog bli en rätt kul grupp, förutom det där holländska paret, de verkar torra. Vi skulle som sagt (ni har väl läst del 1??) skriva matinköpslista, vilket tydligen var mer än många av våra gruppkamrater orkade med. Vi behövde ingenting. Inget salt, inget smör, inga grönsaker, ingen potatis, ingen peppar och inget toapapper. Det enda vi behövde var 3 kg pasta, vitt bröd och ketchup. Och flingor. Men mjölk kanske skulle kunna vara bra, det insåg de sedan. Mia och Malin fick panik och kryssade i lite mer, till exempel ett ”köttpaket” från slaktaren. Nu skulle vi förhoppningsvis inte svälta ihjäl åtminstone.

På avresedagen började vi få mer koll på gänget. I stora drag såg det ut såhär:

Grupp A- Vår grupp, som åkte med guiden.
Grupp B-Brittiska brudar som var svåra att förstå, skrattade konstigt och aldrig var tysta. Men trevliga!!
Grupp C- Resten. Två fransyskor, ett irländskt par, två danska pokerspelare, och en kanadensisk revisor.

Grupp A:

Amanda – 19 år från Kanada. Bar full makeup och stylat fluffhår vid samlingen innan avfärd. Lätt sänkt IQ, alltid hungrig.

Bree- 18 år från Kanada. Amandas kompis med prolaktinomet. Bar klänning vid avfärd till ödemarken, och var tydligen nån form av kock. Eller mattant, vi vet inte. Det enda hon gjorde i köket, och överallt annars, var dock att klaga. Ketchupen var äcklig, vi hade ingen ost till korven och alla sträckor var alltid för långa att gå.

Scott – Oh my God, Scott. 28 år, deffad och från England. Om Amanda hade lätt sänkt IQ, låg Scott på minus. Dessutom hade han en Amanda ständigt klängande på sig, vilket kanske ytterligare distraherade hans långsamma hjärna.

Scottanekdoter:

1. Amanda undrade om det var vilda kängurur vi såg från bilen ”Klart de är vilda Amanda, man kan inte ha dem i fångenskap, de hoppar ju över staketet!”

2. Han kunde inte hitta sina chokopops (chokladflingor för barn), för Murray hade ställt de på ett dingosäkert ställe. Vi föreslog att han frågar Murray. ”Where is he?” Kanske i sin husvagn svarade vi. ”Which one?” Den första, svarade vi, lite irriterade på att han aldrig kunde lyssna på nån information. Murray hade pekat på sin husvagn när vi kom till campet. ”The first from where..?” Vi tittade uppgivet på varandra, sen på Scott, och svarade ”From here.”

3. Vid Lake Birrabeen skulle vi stanna ett tag så folk tog med sina strandgrejer och lunch. Murray påpekade att lämna nu inga grejer på stranden när ni badar, för då är de inte kvar när ni kommer tillbaka. De ständigt återkommande dingoskyltarna, -varningarna och diskussionerna hade Scott missat, och konstaterade självsäkert ”Oh yes, because of the thieves…” Murray såg häpet på Scott och svarade ”The dingos, Scott”

4. Mia försökte påpeka vid lunchen att detta är allt bröd vi har och det ska räcka både till frukost och lunch imorgon. Scott menade att ”No one eats toast for breakfast anyway”. Alla åt toast till frukost, inklusive han själv. Desutom svartbrände han dem i en stekpanna, för engelsmän kan inte äta bröd utan att rosta det först.

5. Efter en lång helg av efterblivenheter fördes en diskussion om vad för yrken Scott och hans kompis Mark skulle passa som. Bree och Amanda gick bara på utseendet och gav biff-Mark jobbet som brandman. ”And me? What about me?” frågade Scott medan han nästan hoppade i sätet av lycka över att nu, nu skulle han minsann få nåt häftigt. Förslagen lärare, skådespelare och detektiv verkade inte alls falla honom i smaken, kanske insåg han sina egna begränsningar vad gällde komihåg och inlärning… Plötsligt sken han upp som att han hade kommit på det, nu visste han! ”Sportstjärna!!” De andra såg på honom och tvekade… ”Porrstjärna då?” försökte han istället. ”Ja, kanske…” fick han till svar.

Mark – Scotts kompis som ständigt fick släta över hans kommentarer. Biffig, brunbränd och hungrig. Jättehungrig. På fikapausen köpte han en fet pizzabulle och sen en gigantisk rosa dougnut. Sen var han snart hungrig igen. På söndagen var Mark så bakis att han segnade ner i ett dike. En halvtimme senare körde han bil. Inte vår, tack och lov.

Lars och Kris – 19 år från Tyskland. Plattångade, fåfänga och väldigt unga. Den ena gillade inte vatten och sa ingenting. Undrar om vattenskräcken hade något med hans plattångade hår att göra… För när han väl doppat håret sista dagen tryckte han ner en keps på huvudet och man såg de små sönderplattade lockarna komma fram. Förgäves satt han och drog i dem, och våra moderskänslor kom fram. Stackarn.
Kris däremot var lite mer pratglad, men också mer fåfäng. Han fick smeknamnet zoom-in-zoom-ut efter att han i tio minuter zoomat in och ut på en badbild av sig själv. Dock omedveten om att någon såg detta… Fåfängan yttrades också i att han i Lake Birrabeen beundrade sin egen bringa och sitt lilla paket så länge att tyst-Lars tröttnade och kastade oidentifierat föremål i skrevet på honom. Inte populärt hos Kris, mycket populärt hos oss.

Det holländska paret – Som ni förstår var det inte svårt att lyckas vara de mest normala i detta sällskap. Om än lite torra så hjälpte de till med matlagning, packning, förberedelser och städning. Sånt som inte de andra klarade av. Var också väldigt skönt att få lite avlastning som barnvakt åt resten av gruppen.
Åter till Scott. Han försökte faktiskt hjälpa till. När vi undrade om nån tagit hand om maten när vi skulle lämna campet, sa han självsäkert och lugnande ”Det har jag fixat, det är lugnt!” Bra, tänkte vi och skulle bara dubbelchecka kylskåpet. Där stod allt. Han hade alltså ställt in allt i kylskåpet, fast han visste att vi inte skulle komma tillbaka. Det var bara för oss att börja slänga…

Just nu sitter vi och äter frukost vid poolen, var ute och dansade igår. Träffade faktiskt flera av personerna ovan på KB´s bar, där var det även en wet t-shirt tävling för tjejer och en wet-male för männen...
Idag ska vi nog hänga lite på stranden, Malin ska försöka sig på surfing, kanske även Mia om hennes fot vill... hon gick in i en gren igår på väg hem. Dumma grenar som ska ligga mitt på gångvägen. En av killarna som vi gick med frågade om hon ville ha lite bröd till sin fot. Nej tack, vänligt men bestämt.

Ta hand om er där hemma för vi tar hand om varandra här.

PS. Till Pappa Henrik: Du måste ha Sveriges, eller iallafall värmlands, roligaste ordförråd. Kreatur, trestegsormar och fett med trött. Jag önskar jag hade ditt ordförråd Henrik. /Mia

Författat av Malin-Mia 08:47 Arkiverat i Australien Kommentarer (2)

Fraser Island Del 1

sunny 25 °C

Först måste vi bara säga – wow! Vilken upplevelse! Här följer en liten sammanfattning med bilder på vad vi gjort de intensiva dagar vi campade på världens största sandö Fraser Island.

- Safety briefing kvällen innan avfärd där vi också gjorde inköpslista för mat och andra nödvändigheter. Såg en halvtimmes Dvd om bilkörning på sand och om hur man är ”dingo-safe”. Dingos är de vildhundar som finns runt om i Australien, och tydligen kan attackera om man har otur…

- Tidig avfärd (kl 7!), packning av bilar och instruktioner till de som skulle köra de fyrhjulsdrivna monster vi hade med oss ut på ön.

- Färja ut till Fraser Island och första stopp därefter var ca 30 minuter skumpkörning senare. Anhalten var då regnskogen där vi gick en tur, läste plakat om aboriginkulturen och intog vår medhavda subwaysandwich.

Fraser_Island_005.jpgFraser_Island_013.jpgFraser_Island_023.jpgFraser_Island_036.jpg

- Lake Wabby. Här skulle vi promenera 2.5 km på ca 40 minuter (inte världens bästa terräng), genom lizzardbebodda skogar och akta oss för ormar och dingos. Mot slutet kom vi fram till vad som kallas för sandblows. Det är stora sanddyner som rör sig framåt och ”äter upp” skogen framför sig. De ser ut som en stor öken med sina massiva mängder sand. De största är flera kilometer och rör sig ett par meter om året. Efter ökenvandringen tog vi ett dopp i svartvattensjön och tänkte på Maria Montazamis kloka ord: När man kommer till öknen, då är det dags att börja gå.

Murray förklarar vägen till sjön.
Fraser_Island_046.jpgFraser_Island_049.jpgFraser_Island_056.jpgFraser_Island_058.jpg

- Snart var vi på väg till nästa stopp Maheno shipwreck. Under strandkörningen dit passerade vi genom diverse vattendrag av varierande djup. Enligt Dvd’n skulle man gå ut och gå genom dessa först innan man körde, men det verkade guiden Murray tycka var överflödigt. Dessvärre hade föraren bakom oss (vi åkte i guide-bilen!) inte lyssnat under filmvisningen och missade lektion nummer 1 ”Kör sakta genom vatten”. De fick vatten i motorn, bilen stannade tvärt och den danske chauffören såg ut som om han sålt sin rödpölse och tappat pengarna. Murray som höll koll i backspegeln utbrast uppgivet ”SHIT! I knew that would happen!” Därför fick vi bogsera dem upp ur vattnet… Murray lyckades starta motorn och vi körde vidare. Man skulle kunna tro att de lärt sig en läxa… men nej. Fem minuter senare – favorit i repris. Återigen vatten i motorn, nu med en annan ledsen dansk bakom ratten. Deras manliga skills var minst sagt ifrågasatta. Denna gång lagade Murray motorn med en plastpåse, på för oss oklar plats. Tillslut kom vi i alla fall fram till vraket, skeppet byggdes 1905 i Skotland och var 300 fot långt, ungefär som Titanic. Det förliste utanför Australiens kust och skulle sedan bogseras därifrån, från Melbourne till Japan, men de stötte då på en cyklon och bogseringslinan gick av. Vraket flöt i land på Fraser Island. Man har gjort misslyckade försök att flytta det därifrån så nu får det bara var där och sakta ätas upp av sanden och rosta sönder.

Bogsering av bilen med en ledsen dansk som åskådare...
Fraser_Island_070.jpg
Fraser_Island_063.jpgFraser_Island_079.jpgFraser_Island_081.jpgFraser_Island_103.jpg

- Sen var det dags att bege sig till vårt camp innan det skulle bli mörkt. Vi bodde på aboriginsk mark i camp K´gari. Rullade ut våra sovsäckar i ett 10-mannatält och säkrade blixtlåset så att inga bushrats skulle hemsöka oss om natten. Det var ett riktigt lyxigt camp med vattentoalett och duschar, kylskåp, gasolspisar och grillar. Men, som engelskorna vi träffade i Airlie beach sa: ”Det finns inga uttag för plattänger så ta inte med er det…” Japp. Då vet vi.
Under kvällen fick vi besök av en Dingo som strök omkring runt våra tält och lägereld, lite spännande men det verkade vara en snäll en.

Fraser_Island_071.jpg

- Överlevde natten utan några Dingos som rev upp tältduken, det var förbjudet att ta med mat in i tältet just av denna anledning. Dingos gillar tydligen choklad. Andra dagen började med en bilfärd mot Indian Heads. På vägen stannade vi vid The Pinacles och Red Canyon. Dessa är berg av sand i olika nyanser av rött. Ser verkligen ut som riktigt berg men det är alltså bara mineralerna i sanden som ”rostat” och gett den alla dessa färger.

Fraser_Island_084.jpg

- Väl framme vid Indian Head väntade en liten hikingtur upp till toppen där det gällde att hålla i hatten, vindarna var extremt starka stundtals. Där uppe satt vi och spanade 60 meter ner mot vattenytan för att försöka upptäcka diverse djur. Vad vi såg? Massa. Valar, delfinflock, sköldpadda, manta-ray och jellyfish (inga vanliga blåmaneter direkt). Vi hade också sett valar längs vägen som hoppade och lekte inte så långt från stranden. Coolt att ett så tungt djur kan hoppa så högt.
Från Indian Head såg vi också ovädret som tornade upp sig längre söderut. Murray tog upp sin sattelitvädergrejsimojs och insåg att vi skulle bli blöta. Riktigt blöta. Därför åkte vi till vårt lunchställe som var under tak. Grillade våra butcher-korvar samtidigt som blixtarna lyste upp himlen. Man lär sig nya saker hela tiden, tex lärde vi oss att man tydligen ska skära i korven för att kolla så den är färdig… självklart för alla utom oss. Men korven var god.

Fraser_Island_087.jpgFraser_Island_088.jpgFraser_Island_095.jpgFraser_Island_104.jpg
Fraser_Island_146.jpgFraser_Island_153.jpg

- När ovädret dragit över packade vi in oss i bilarna och tog ett snabbt stopp vid Champagne pools. Små pooler med havsvatten som är inhägnade av klippor som skydd mot otrevligheter i havet, tex hajar och stingers.

- Därefter åkte vi ca 45 min in i djungeln mot ännu en svartvattensjö, Lake Allom, som enligt guiden skulle vara fylld med teatreeoil och eucalyptus. Han påstod också att det skulle finnas varma och kalla partier. Glada i hågen hoppade vi i och väntade på dessa ”varma” partier… men nej, kallt och ännu kallare var allt vi hittade under vår ändå rätt långa simtur. Murray skrattade gott där han stod på land. Men det var en otroligt vacker simtur och nu kan vi säga att vi badat med sköldpaddor. Det var massa små söta sköldisar som simmade inne vid bryggan. Det du Nina Altesjö! Guiden försökte locka till sig en och ta upp den men pga brödbristen så misslyckades han. Men söta var de!

Fraser_Island_110.jpgFraser_Island_112.jpg

- Sista stoppet för dagen var Knifeblade sandblows. 3,5 km lång sanddyn, 115 m hög och 1,5 km bred. Den största på ön. Med hjälp av vinden rör den sig 3,5 meter per år och man såg döda trädtoppar sticka upp ur sanden som bevis på att den verkligen slukar allt i sin väg.

Fraser_Island_122.jpg

- Sa ett tidigt godnatt, säkrade återigen tältet mot objudna gäster och steg upp kl 5.15 för att se soluppgången. Inlindade i våra sovsäckar satt vi och spanade mot horisonten. Plötsligt dök det upp en liten orange plutt som snabbt växte och gav himlen en fantastisk färg.

Fraser_Island_134.jpg

- Eli creek, sista dagens första stopp. Detta är den största bäcken på ön och har kristallklart vatten. Vi vadade ut och spanade efter ålar, utan framgång.

Fraser_Island_148.jpgFraser_Island_170.jpgFraser_Island_171.jpgFraser_Island_174.jpg

- Fikapaus i Eurong där våra hungriga engelska vänner äntligen kunde köpa mat! Mer info om detta i Fraser Island Del 2. Fortsatte sen mot Lake Birrabeen.

- Något vi inte visste innan vi gav oss av mot ön var att det har varit en stor brand där. Några klåpare som skulle ”kontrollbränna” en bit av skogen. Samma klåpare hade inte gjort sin hemläxa ordentligt, vindarna var för starka så elden spred sig och nu har det brunnit en vecka. Man såg fortfarande röken på flera ställen. Till följd av allt det här så är Lake McKenzie stängd, den mest berömda sjön på ön. Alla faciliteter hade brunnit ner, vår guide konstaterade att ”there is no more Lake McKenzie”. Tråkigt för oss men vi fick istället se systersjön, Birrabeen som ska vara minst lika vacker. Sanden var så vit att det gjorde ont i ögonen och vattnet var klart och rent. Stekte lite i solen, åt vår lunch och sa sedan hej då till Fraser Island.

Fraser_Island_187.jpgFraser_Island_192.jpgFraser_Island_159.jpg

Det var en fantastisk helg som var svår att sammanfatta. Men resan bestod inte enbart av naturupplevelser, vi hade ju reskamrater… Mer om dessa i nästa inlägg.

Nu är vi på plats i Noosa och vi befinner oss typ i himlen. Vi har ett dubbelrum med en dubbelsäng och TVÅ kuddar var! Duschen är som ett vattenfall, man får låna surfingbrädor och bodyboards gratis, gratis WiFi, frukost ingår, allt är nytt och fräscht och suuuuuperfint. Vi vill flytta hit, kanske stannar vi här resten av resan...
Ikväll blir det party, måndagar är tydligen en bra backpacker-utgångs-dag.

Puss och kram, vi saknar er!

Författat av Malin-Mia 17:43 Arkiverat i Australien Kommentarer (10)

Det kanske sätter sig på höfterna?

overcast 22 °C

Efter 10-timmars nattbuss kom vi fram till Agnes Water där massa hostel-människor med plakat försökte ragga kunder. Vi hade redan bokat in oss på Cool Bananas så vi fick hoppa in i en hippie-van som körde oss dit. Gjorde oss lite mat/frukost och gick sen ner för att utforska stranden. Det var svinkallt. Våra bodyboards förblev oanvända, typiskt att det ska va molnigt för första gången på två veckor när vi får låna bodyboards gratis, livet är hårt mot oss. Så istället för att sitta där och frysa bokade vi in oss på Scooteroo tour! När vi kom dit fick vi varsin bikerjacka med flames, en hjälm, låtsas-tattoos och varsin monsterhoj i Harley Davidsson-stil. Ascoolt.

Scooteroo_028.jpg
Scooteroo_011.jpg
Scooteroo_007.jpg

Efter lite praktisk genomgång så drog vi iväg, 30 st backpackerbikers på en tre-timmars tur runt 1770 och Agnes Water. Längs vägen såg vi Kängurus och Wallabies, vilda. Slutdestinationen var stranden där James Cook steg i land för 240 år sen där vi åt wedges (potatisklyftor) och kollade in solnedgången. Den sägs vara den finaste på hela östkusten, oturligt nog var det ju molnigt. Som sagt, livet är hårt just nu.

Scooteroo_031.jpg
Scooteroo_032.jpg
Den berömda solnedgången...

Efter tre timmar på hojen var det skönt att komma in och värma sig lite. Vi sitter just nu i en soffa på Cool bananas och skriver. Blir en dusch och sen i säng. Imorn bär det av mot Hervey bay och Fraser island. En snabbvisit i 1770 men ärligt så var det scooter-turen som lockade, finns inte mycket annat här att göra förutom att hänga på det här fräcka hostelet där vissa av gästerna ser ut som det enda de gjort i livet är att röka gräs och surfa. Och, aldrig duscha. Det finns massa sköna hängmattor och nu på kvällen är det tända ljus runt och en brasa på innergården, verkligen jättemysigt! Nu fick vi tom lite efterrätt här, crepes med extra allt. Gubben på hostelet som gjort dem varnade oss för att det kan sätta sig på höfterna...

Scooteroo_021.jpg
Scooteroo_014.jpg

Massa kramar till alla där hemma! Kul att så många läser, fler kommentarer hade också varit superkul för oss att läsa.

Författat av Malin-Mia 17:49 Arkiverat i Australien Kommentarer (7)

Meatlovers and sepsis

Hej hopp, nu bloggar vi för andra gången idag, yeey! Vi sitter nu hemlösa på golvet i ett dorm på Waterfront Backpackers här i Airlie Beach. I dormet bor en del av de som vi var ute på havet med, många roliga personligheter! Klockan är 21.40 och vår buss mot 1770 går om två timmar. Under tiden underhålls vi alltså av dessa människor, varav en har skurit sig på korall och fått världens dunderinfektion, men är lika glad och rolig ändå!

Infektioner har vi hört att man kan få om man skär sig på korallerna, men att två av två som skar sig skulle bli riktigt dåliga trodde vi nog inte.. Det tidigare inläggets rubrik syftade på en av dessa personer (A).. Så, då kom vi på idag att tänk om han faktiskt VAR dålig igårkväll, inte bara rund under fötterna.. Attans. Hur som helst, han hade inte märkt något speciellt förrän imorse, då han hade vaknat upp med en värkande fotboll till fot. Aj. De andra hade hjälpt honom till sjukhuset och han får nu inte åka härifrån på tre dagar, eftersom han står på intravenös antibiotika och måste till sjukan varje dag... Foten ser hemsk ut!

Och, stackarn har inte haft det lätt innan heller. Förra veckan sprängde han trumhinnan när han dök, och igårkväll utspelade sig följande scen mellan A, R, Mia och Malin:

A sitter på donken och äter hamburgare kl 01. Med en attityd som är ett försök till att vara nonchalant frågar A:
-Vilka här har pojkvän?
Mia och Malin räcker upp handen.
-Aaahh. Det förklarar saken!
-Vad?
-Det förklarar mitt misslyckande... Jag brukar vara väldigt framgångsrik med tjejer..
-Jaså?
-Nej.

Och! Något vi måste berätta om är dagens middag! Waa, pizza med extra kött. "Meatlovers" var namnet och förutom tomat och mozarella innehöll den salami, bacon, beef, italiensk korv, champangeskinka och inga grönsaker. Som grädden på moset var det BBQ-sås ovanpå allt! Amazing!! Dessutom var den billig, knappt 7 dollar gick kalaset på! Imrogon vaknar vi troligen upp som riktiga muskelknuttar, när vi matat våra muskler så ordentligt!

Nu till cliffhangersen!

Hattmannen. Han låg under ett täcke och snarkade tre rader bakom oss, tills han i Townsville tog sin träkäpp och stapplade av.
Lokalsinnet Mmm. Mia får nog ge sig på den punkten. Mia gick vilse inne på en inomhusmarknad. Malin trodde att hon gick och strosade bland tingeltanglet, medan hon i själva verket gick runt, runt och kikade förgäves efter en utgång.. Därför gillar hon Airlie Beach. Airlie Beach har en gata och vi har bott i änden av den, det fanns liksom bara en väg att gå!

Författat av Malin-Mia 03:50 Kommentarer (0)

(Inlägg 21 - 25 af 39) « Sida 1 2 3 4 [5] 6 7 8 »