Resebloggar från Travellerspoint

-Pedicure?!

-Ja.

semi-overcast 28 °C

Vietnam. Vi gillar Vietnam, mycket. Anda ar det lite som med USA, man gillar att vara dar, men kanske inte ar ett stort fan av landets politiska tyckande.

Vi har nu, efter en 17 timmar lang skumpig tagresa, tagit oss till Hanoi. Har ar mycket finare och lugnare an i Ho Chi Minh City, och vi skulle absolut kunna tanka oss att stanna lite langre. Istallet far vi val komma tillbaka, vi har mycket kvar att se och gora i Vietnam.

Redo för en lååång tågresa. Ganska mysigt var det faktiskt, förutom när personalen nästan bröt sig in i kupén kl sju på morgonen
Hanoi_003.jpgHanoi_004.jpg

Hanoi_007.jpgHanoi_020.jpg
Söta tanter säljer diverse saker på gatan, t.ex gröna apelsiner, bananer, hönor(!) eller kokos

Igar kvall var en knasig kvall pa ett bra satt! Forst gick vi ut pa gatan for att fortara nan sorts mat. Vi hamnade pa ett litet streetfood-stalle dar man grillade sin egen mat. Plastpallarna och borden var inte hogre an 20 resp 30 cm, och personalen kunde knappast klassas som engelsksprakig. Vietnameserna sjalva verkade gilla stallet, sa vi tankte att det ar sakert gott. Det var det, jattegott. Och jattestarkt. Puh. Man fick en liten skal med kryddblandning, chili och tre sma limefrukter, hogst 2 cm i diameter. Servitoren tog limefrukterna, kramade ur saften i skalen och blandade allt till en sas. Det var den som var stark. Alla andra at med god min, men vi kande efter ett tag att vi borjade brinna upp inombords. Darfor svalde vi stoltheten och bad om en sas utan chili. Vietnamesen verkade inte forsta till en borjan, men nickade tillslut att japp, han ska fixa. I skalen han kom med var en annan sas, en chilisas. Storasyster vietnames, eller mojligen mamma, noterade att nagot var fel och kom till undsattning. Hon gav pojken en knuff i sidan och en "du ar ett pucko"-blick, och gick sedan och hamtade en sas utan chili.

Kvallen fortsatte med pubquiz om allt fran cricket till Donau. Vi var i varsitt lag, Malin i "Quiztina Aguilera" och Mia i "Quiz on my tits", som vann pris for basta namn. Dessvarre vann varken Malins eller Mias lag i slutandan, men den interna matchen slutade 32.5 - 33, till Mias fordel. Efter pubquizet spelade vi beerpong pa Bucket Bar, dit polisen kom klockan 12 och allt slacktes, inbrottsgallret drogs ner for fonstren och polisen sag till att alla gick ut. Darefter foljde vi med vara nyfunna brittiska vanner till The Lighthouse, eller The Latehouse, vi vet inte vilket pa grund av oforstalig skotska. Detta ar en klubb, gissningsvis ganska svart, dit man kommer in genom en tung svart metalldorr, typ som till en bunker. Vi hade kul, dansade till sent och Malin guidade oss alla hem efter att ha memorerat Hanois karta. Mia ar otroligt impad.

Coca-cola & beer-tower. Som ett vegetariskt offer till Budda... Helknasigt!
Hanoi_011.jpgHanoi_009.jpg
Hanoi_014.jpg
I samma tempel fanns också en staty av Ho chi minh. Han fick verkligen en ärofylld plats på en gammal stol bland cyklar, en stege och skräp

Idag vaknade vi tidigt, for tidigt. Malin duschade, Mia pallade inte, vilket senare skulle straffa sig... Till frukost kakade vi luftig baguette, vilket vi sedan stod oss pa under en tre timmar lang tur runt i Hanoi. Guiden var vietnames och pratade fortraffligt bra engelska. Han tog oss runt till tempel, streetfood-stallen och lokala marknader, dar allt fran levande maskar till kattungar fanns att inkopa till kvallens middag. Maskarna finns bara har att fanga en manad om aret och ar tydligen en delikatess. Man tillagar paj av den och guiden tyckte att vi bara MASTE smaka. Nej tack, vanligt men bestamt. Vi blev heller inte sa sugna av andra vietnamesiska godsaker han hade att erbjuda, bland annat rissoppa med gristunntarm och mage, kycklingfoster och ratt koagulerat grisblod. Mums, sa Malin, jag tar tva!

Den delikata masken från Röda floden. Tänk er den i en paj, MUMS!
Hanoi_027.jpg
Hanoi_030.jpgHanoi_031.jpgHanoi_025.jpg

Resten av dagen har Mia fortsatt med att roa lokalbefolkningen med sina dumheter. Tidigare succeer inkluderar bland annat att med dunder och brak riva ner ett stort antal tygrullar hos den exklusiva skraddaren, att skramma livet av faglarna hos fagelforsaljaren nar hon i full kareta nickade buren, bli jagad pa gatan i Hoi An av en forbannad butiksvietnames efter att ha gatt darifran med en sko i handen. "Sorry, sorry, sorry!!!" har horts upprepade ganger den senaste veckan... Dagens hojdpunkt for lokalbefolkningen var nar vi skulle ga pa spa for massage och manikyr (lyxigt vi vet, men det ar sa billigt har ju!). Efer massagen pekade vi pa prisistan att vi ville ha manikyr. Nageltanten tittade pa Malin och sa "manikyr, yes?" och pa Mia och sa "pedikyr?" Nej, manikyr sa Mia, upprepade ganger, hon verkade inte fatta. Kom ni ihag att Mia inte duschade i morse? Mm. Vi satte oss i stolarna for att fa manikyr. Till sin stora forskrackelse sag Mia nu ner pa sina fotter... Det sag ut som att hon gatt barfota i djungeln. I ett halvar. Skitiga och sariga, hujedamej. I samma sekund sag hon hur alla atta nagelkvinnorna tittade pa hennes fotter, viskade och fnissade. Mia och Malin brast ut i gapskratt, och resten joinade in. Kvinnan som fixade med Mias hander tittade pa Mias fotter, tittade pa Mia, tittade pa fotterna, skrattade och fragade sen "Pedikyr?!" Det var inget att be for "Ja. Pedikyr." Kvinnan hade visst forstatt, hon ville bara pika lite snallt.

Nu ser vi ut som Sex and the City-brudar bada tva, forutom perfekta frisyrer och hogklackat.

Hoan Kiem-sjön mitt i centrala Hanoi
Hanoi_042.jpg
Hanoi_045.jpg
Mia provar på livet som fruktbärande vietnames-tant
Hanoi_017.jpg
De smarta vattenflaskorna man köper här, med handtag och allt!
Hanoi_016.jpg
Pappa Henrik: Det finns godis i Vietnam också.
Hanoi_033.jpg
Vietnameserna gör massa olika saker i papper t.ex ipods, hus, mobiltelefoner... som ett slags låtsaspengar. Dessa bränner de sedan upp för att de i himlen ska få dem istället.
Hanoi_036.jpg

Puss puss

Författat av Malin-Mia 08:13 Arkiverat i Vietnam Kommentarer (5)

Don't worry I can make more cheaper.

semi-overcast 30 °C

Hoi An är en skön stad, rogivande och med massor av medelålders resenärer. Eller ja, rogivande och harmoniskt åtminstone för vissa... Inte för oss. Puh, vi är alldeles slutkörda av allt klädprovande - på av på av, in där, sitt, stå där, vänd, kom tillbaka om en timme, kom tillbaka imorgon klockan tre, den här färgen?, större? mindre?, vilket material till fodret?, don't worry, don't worry, sitt här, drick vatten, kom hit, köp nåt mer, don't worry I make you size!

Hoi_an_064.jpg

Däremellan ska man hinna med andra viktiga saker som att gå på pedikyr, spa, ligga vid poolen, pröva all fantastisk mat och dricka alla goda färskpressade juicer i smaker allt från ananas till mango och banan. Ni hör ju själva, vi har fullt upp!!

Hoi_an_074.jpg
White Rose och Three Best Friends Springrolls, specialiteter från Hoi An.

Hoi_an2_012.jpg
Hoi_an2_003.jpg
Poolen.

Vi har haft att göra som sagt, vi har dessutom varit ute på några små strapatser... men lugn mamma Gunnervik och pappa Bjergestam det var inga farligheter och allt gick bra. Strapats nummer ett var på väg till stranden. Vi hyrde cyklar för 1 USD och gav oss ut i trafiken. 4 km och ett oändligt tutande senare kom vi fram. Stranden skulle vara gudomlig. Njaa.. de har väl inte vart på Whitehaven Beach kanske. Då blir man lite bortskämd. Men det var helt okej, tills det började regna. Då åkte vi hem och tänkte att dagens skur åtminstone redan hade passerat. Men nej, den kom senare och involverade strapats nummer två och tre.

Hoi_an_003.jpg
Hoi_an_006.jpg

Nummer två var när Malin skulle betala för sina skor men inte hade några dongpengar kvar. Personalen erbjöd sig att ta henne till bankomaten. Det visade sig att detta skulle ske på en moped. Jupp. Mia stod kvar i butiken och såg monsunen vräka ner ända tills Malin iklädd gul regnponcho och kepshjälm kom tillbaka. En erfarenhet och några miljoner dong rikare.
Hoi_an_050.jpg

Nummer tre inträffade då vi skulle gå hem från middagsrestaurangen. Vi hamnade på en gata lite för nära floden, som till följd av monsun och tidvatten var totalt översvämmad. Vi behövde bara ta oss en liten gata upp och tänkte att vi nog kunde gå på trappavsatserna längs husväggen. Det gick bra, en bit. Sen mindre bra, det tog stopp. Vad gör vi nu? Simma? Nej, vi klev över på en hög instabil sten så vi hamnade på en ny trapp. Där tog det helstopp. Det var lite som när man förlorar i hela-havet-stormar... Ingen succé. Ikväll undviker vi promenader på den gatan.

Hoi_an_086.jpg
Ön utanför som heter An Hoi. Kreativiteten verkar ha flödat!

Hoi_an_051.jpg
Hoi_an2_021.jpg
Japanska täckta bron

Hoi An i övrigt är mysigt, hotellet är mycket bra, maten är kanon, turisterna är turistiga och livet är rätt gött. Japanska bron är ful, lamporna är fina och vi börjar lära oss att pruta, sakta men säkert.

Författat av Malin-Mia 05:36 Kommentarer (3)

Knivar och automatvapen

all seasons in one day 30 °C

Sitter just nu på flygplatsen i Ho Chi Minh och väntar på vårt plan mot Da nang. Började dagen med att äta frukost på ett ställe som damen på vårt hotell rekommenderade med orden: ”ABC cafe, good bread, coffee on top”. Vi förstod inte riktigt det där med kaffet on top. När vi kom dit stod det ”Cafe upstairs”. Fantastiskt roligt! Coffe on top = Cafe upstairs. Men gott var det! Det där med att äta soppa och annat vietnamesiskt till frukost har vi inte riktigt tagit till oss ännu så lite olika varma mackor/foccacia kombinerat med färskpressad citron- och passionsfruktsjuice var en succé. Tog sedan en taxi till flygplatsen, satt och hoppades på att han visste att vi skulle till inrikesterminalen, det är nämligen inte alltid helt lätt att förstå om de förstår oss. Yes yes är det givna svaret, på allt. Fram kom vi i alla fall. Och den här gången slapp vi betala för taxin två gånger, lyckat. Vi lär oss.

Gårdagen då. Började tidigt, bussen lämnade Saigon vid åtta för att åka mot Cao Dai templen. På vägen dit stannade vi på en fabrik som tillverkar lackade föremål med massa olika asiatiska motiv. Det var allt från små skålar till hela matsalsmöbler och soffgrupper. Fabriken ägdes av staten och de som arbetade där var handikappade, ffa av agent orange, det som amerikanarna använde sig av under kriget.

Miljontals olika föremål och motiv
Cu_Chi_Cao_Dai_001.jpg

Nästa stopp var alltså Cao Dai. Ett område som är en kvadratkilometer stort med flera olika tempel. Vi besökte det största av dem där det varje dag hålls mässor vid olika tidpunkter, vi var med på middagsmässan kl 12. Religionen som de tillhör är en blandning av Daoism, Buddism, Konfucianism och lite inslag av katolicism. De tror på att man kan kommunicera med de döda, använder sig av ”anden i glaset” och några av deras skyddshelgon är Victor Hugo, Louis Pasteur och Charlie Chaplin. Märkligt. Och lite svårt att ta på allvar. Mässan var rätt kul att se, massa människor i vita långa klädnader av olika modeller tassade in i salen. Allra först gick de som vi tror var de mest betydelsefulla, iklädda gult (Buddismens färg), blått (Daoismen) och rött (Konfucianismen). Den ena krummare än den andra.

Det största Cao Dai-templet
Cu_chi_006.jpgCu_chi_010.jpg
Mässan har precis börjat
Cu_chi_029.jpgCu_Chi_Cao_Dai_014.jpg

Efter mässan var det lunchstopp innan vi tillslut fortsatte mot dagens riktiga mål. Något som Mia totalt hade glömt bort. Hon frågade sig hur lång tid det skulle ta innan vi var tillbaka i Ho chi minh. Fem timmar blev svaret. VA!?!?!? Hur kan det ta fem timmar tillbaka?! Öhm för att vi ska till tunnlarna först kanske… Just ja, oj jag glömde. Dessa tunnlar som hon pratat så mycket om...

Väl framme i Cu chi fick vi en rundvandring av vår guide, Miss quiet. No Mrs, still single. Vi fick testa en av de hemliga ingångarna till tunnlarna, skitliten! Mias byxor fastnade på vägen upp. Oops. Tur att hon hade sina good-panties på. Guiden skrattade gott och höll för ögonen på pojkarna. Kul!

Cu_Chi_Cao_Dai_024.jpgCu_Chi_Cao_Dai_021.jpgCu_chi_047.jpgCu_chi_045.jpg

Området visar också massa exempel på hur vietnameserna försvarade sig. Bla använde de sig av massa olika hemska fällor med vässade bambuspett som tydligen är jättefarliga, bambun penetrerar så långt in i kroppen jämfört med annat trä. Guidens far hade nyligen dött av bambu. Vi ska från och med nu akta oss även för bambu. Förutom myggor och att bli arresterade då.

Bambufälla
Cu_chi_034.jpgCu_chi_054.jpg

En annan väldigt märklig turristattraktion de hade inne på området var provskjutning av de vapen som användes under det som vietnameserna kallar ”The american war”. Man köpte tio kulor och fick sen välja att skjuta automatvapen, AK47, M16 med flera. Inget vi ville supporta direkt.

Cu_Chi_Cao_Dai_031.jpg

Höjdpunkten på dagen var nog ändå att få gå ner i de riktiga tunnlarna. Mia var lite orolig innan när vi ägnade så mycket tid åt att titta på vapen och fällor att vi inte skulle hinna med att utforska tunnlarna ordentligt. Men oj vad tiden räckte. En minut i de läskigt trånga, fruktansvärt varma, fuktiga och mörka tunnlarna var mer än tillräckligt. Man fick välja om man ville gå 20, 40 eller 100 meter. Efter 40 meter hade hela gruppen fått nog och gick upp, flåsande, högröda i ansiktena och blöta av svett. Hur sjutton kunde de leva där nere?! Obegripligt. Enligt guiden använde de en speciell teknik för att förflytta sig snabbt, vilket de feta amerikanarna naturligtvis inte behärskade.

Dessa tunnlar är vidgade för oss turister och ändå fick man knappt plats att röra sig!
Cu_chi_062.jpgCu_chi_060.jpg

Vietnam är för övrigt det enda landet i hela världen som besegrat USA. Det gjorde de med hjälp av ett effektivt gerillakrig och smarta påhitt.

- De hade på sig skor med bakvänd sula, det såg alltså ut som att de gick åt motsatt håll när amerikanerna försökte spåra dem.
- De slutade laga mat klockan sex på morgonen för innan dess så täcktes matröken av dimma.
- Vid ingångarna (fejkade) la de chili och peppar som spårhundarna andades in chilin och började skälla. Fienden rusade då dit och Vietnameserna kunde anfalla bakifrån.
- Stupade amerikaners kläder kom väl till användning. De placerades vid ingångarna för att lura hundarna att tro att deras egna män befann sig där. Ännu ett utmärkt tillfälle för Vietnameserna att anfalla.
- Tunnlarna hade flyktvägar i tredje nivån som ledde direkt ut i Saigonfloden.
- De använde sig av tekniker för att fånga fienden som tidigare använts i jakt.
- Tunnlarna byggdes i zickzack för att fiendens skott inte skulle komma så långt in utan fastna i väggen och inte göra någon skada.
Trots USA’s fullständiga materiella övertag lyckades alltså Vietnam med hjälp av ovanstående metoder hålla ut i 17 år innan kriget var över och USA besegrade.

De fiffiga skorna
Cu_Chi_Cao_Dai_033.jpgCu_Chi_Cao_Dai_030.jpgCu_Chi_Cao_Dai_028.jpgCu_chi_056.jpg

Nu sitter vi alltså på flygplatsen, securityn passerades utan krångel, till skillnad från i Bangkok. Mia blev stoppad och damen i säkerhetskontrollen plockade upp en kniv ur hennes väska. Oj. Så nu blir det inga mer knivar i handbagaget. Man vill ju inte bli arresterad.

Puss på er!

Författat av Malin-Mia 07:12 Arkiverat i Vietnam Kommentarer (3)

Goooood Morning Vietnam!

semi-overcast 32 °C

Efter 26 timmars resande nadde vi fram till hotellet Thuan Duc, i en smal grand i centrala Ho Chi Minh. En bakgata sadar kanske kan tyckas farligt och otackt, men oj sa mycket folk! De bor nastan ute pa gatan, det ar liksom deras gemensamma vardagsrum!

2Ho_chi_minh_001.jpg
Trötta på flygplatsen i Bangkok.

6Ho_chi_minh_007.jpg
Framme på Thuan Duc.

7Ho_chi_minh_005.jpg
6Ho_chi_minh_009.jpg
Mia har högläsning om Vietnams sevärdheter!

Igar nar vi kom fram tog vi tag i att gora Ho Chi Minh. Vi gick mot krigsmuseet, dar vi upptackte att de har lunchstangt. Skit. Tva vänliga vietnameser erbjod oss istallet att aka en cyclotur (cykeltaxi) runt till de storsta sevardheterna. Detta gjorde vi och sag diverse ambassader, Independence-palatset, den franska arkitekturen pa postkontoret, Notre Dame-katedralen och sen var vi en tur till Jade-pagoden. Det var tydligen den aldsta och mest betydelsefulla pagoden och allt dar inne betydde tur: Kopa guldfiskar och slanga dem i dammen, plinga i en klocka sedan klappa en hast pa mulen och sen pa sitt eget huvud, halla olja i en oljelampa, osv. Man kunde ocksa om man var gravid ga till ett sarskilt rum och be om att fa en pojke el. flicka.

2Ho_chi_minh_012.jpg
Ho_chi_minh_019.jpg
Ho_chi_minh_022.jpg
På cyclo-tur och nederst rullstolsbundna utanför Independence-palatset.

1Ho_chi_minh_014.jpg
Notre Dame-katedralen.

Ho_chi_minh_042.jpg
Här kan man som gravid be om att få en pojk eller flicka.

Ho_chi_minh_049.jpg
Malin får tur genom att hälla olja i ett ljus.

Sen, trafiken. Oj. Det ar helt galet. Fem miljoner motorcyklar finns i den har stan, och alla aker samtidigt. Nu borjar vi vanja oss vid att korsa gatan, men forsta gangen var det en nara-doden-upplevelse. Pa de stallen dar det finns rodljus jublar vi, dar kan man ga nagorlunda safe. Knepet ar att vara "ett med trafiken", att flyta igenom. Ga i en jamn och stadig takt, tveka inte. Spring inte.

Till slut kom vi i alla fall till krigsmuseet. Det var hemskt, ackligt och valdigt vinklat till Vietnams favor. USA ar vidriga var budskapet. Vi sag diverse tortyrredskap, vapen, flygplan, helikoptrar, stridsvagnar och bilder på barn som blivit missbildade till följd av "Agent Orange", det växtgift som USA spred för att minimera Vietnams chanser till att odla mat. Utöver detta var det mest bilder, tidningsartiklar och affischer från olika delar av världen.

5Ho_chi_minh_076.jpg
3Ho_chi_minh_064.jpg
US Army flygplan och helikopter

Resten av dagen spenderades med att strosa runt i HCMC. Vi såg paradgatan Dong Khoi med sina lyxiga affärer, marknaden med 1800 stånd och parkerna där ungdomar tränade friidrott i äkta kommunistisk stil. Alla utför samma rörelser på av visselpipa given signal. Denna dag var det kulstötning som stod på schemat, utan kulor, men ändå. På marknaden åt vi Pho (uttalas föö) som är en typisk vietnamesisk nudelsoppa. Peppar peppar är vi inte magsjuka än, ett dygn senare...

9Ho_chi_minh_078.jpg
9Ho_chi_minh_080.jpg
Nudelsoppa, med tillhörande "äckelskål".
"Don't want. Put." med en pekande rörelse från soppa till skål gjorde att vi förstod dess funktion.

Senare på kvällen var vi så utmattade av intryck och sömnbrist att vi däckade under ett efterlängtat avsnitt av Gossip Girl... då är det illa!

Idag har vi varit på Cu Chi-tunnelutflykt, det får ett eget inlägg! Blir så himlans långt annars. Puss och kram från oss.

Författat av Malin-Mia 06:08 Arkiverat i Vietnam Kommentarer (1)

Byron i bilder

sunny 24 °C

Sista kvällen i Australien är snart slut. Supertråkigt. Men ska bli kul och spännande med Asien också såklart. Men Australien är Australien och vi vill verkligen åka tillbaka hit!
Sista kvällen kunde nog inte blivit bättre. Middag i Darling Harbour med rugby VM-finalen på storbild och Nya Zeeland som världsmästare. Grymt! Och, världens megafyrverkeri avslutade det hela! Tack för det farvälet/"see ya" Sydney.

Vi har inte riktigt hunnit med att berätta om allt vi gjorde i Byron Bay så försöker sammanfatta det i bilder.

The hostel
byron_bay2_107.jpg
byron_bay2_100.jpg

The beach
byron_bay2_079.jpgbyron_bay2_076.jpg

Random killar med en kundvagn
byron_bay2_104.jpg

Mia har invigt sjukhuset i Byron. Tur att det inte var tårna som pajade...
byron_bay2_098.jpg

Echidna
byron_bay2_035.jpg

The lighthouse, Australiens ostligaste punkt
byron_bay2_029.jpgbyron_bay2_023.jpgbyron_bay2_032.jpgbyron_bay2_004.jpgbyron_bay2_020.jpg

Sista kvällen med gänget på hostelet
byron_bay2_066.jpg

Flipcup, beroendeframkallande!
byron_bay2_057.jpgbyron_bay2_054.jpg

Happy lab i Sydney, i en galleria vi totalt missade första gången vi var här. Tur att vi kom tillbaka!byron_bay2_042.jpg
byron_bay2_043.jpg

Imorgon bär det av västerut. Förhoppningsvis håller vallarna runt flygplatsen så att vi kan ta oss till Ho chi minh på tisdag morgon. Tur att vi har sådan tur med vädret i Asien... det brukar ju regna sådär mycket varje år har vi hört.

Hörs från Vietnam nästa gång.
Puss & Kram från oss

Författat av Malin-Mia 20:40 Arkiverat i Australien Kommentarer (4)

(Inlägg 11 - 15 af 39) « Sida 1 2 [3] 4 5 6 7 8 »